Filmhuset

24 March, 2011

Mitt hjärta kommer alltid slå för filmhuset på gärdet sen jag tog mina första stapplande universitetsteg i denna älskade betongklump. Nu blev visst andra kvinnan i rad chef för svenska filminstitutet. Kul kul. Hoppas bara de släpper fram kvinnorna som också vill skapa film.

Sen kan man också se hur samtliga som anses vara kärnan på Acne är män när man tittar i Intermission Magazine III. Kul kul.

Men Oksanen’s Utrensning är i alla fall fantastisk.

We are the mutant people

24 March, 2011

Enligt allas husgud DN så hade Liz Taylor en ovanlig mutation som gjorde att hon hade dubbla uppsättningen ögonfransar. Det är ju bara väldigt konstigt. Hur fungerar det? Behövde hon äns mascara då?

Svar uppskattas. Hejpåer.

Kungens tal

22 March, 2011

Ska nu se King’s speech tusen år efter alla andra. Som filmstudent borde man kanske få stryk? Har inte sett Black Swan heller *duckar* men blev sugen att se den då jag ser hur vissa kvinnliga recensenter totalsågat den men männen tycks hylla.

Antisocial Behaviour

17 March, 2011

Hej!

Denna titel var ju passande med tanke på bloggtorkan men jag skyller på London och dess dyra bostadsmarknad som i stort är anledningen till min internetbrist. Tack gode gud för den moderna människans besatthet av smartphones och fritt wifi.

Men denna titel syftar dessutom till ett uttalande jag hörde på tunnelbanan här om dagen. Det finns en hel del tiggare i London. I vanlig ordning var det en kvinna som gick och tiggde. Då kom det i högtalarna en röst som dels berättade nåt om trafiken och påminde oss trafikanter att det var ytterst olagligt att tigga på tunnelbanan. Här kommer titeln; han kallade det antisocial behavior. Huh? Vadå osocialt?

Men allt som kan klassas som irreterande i detta land kallas för antisocial behaviour. Men ofta är man väl social när man är irreterande? Ytterst lustigt uttryck.

smakprov

2 March, 2011

Jag ska skriva ett första kapitel för en roman i vår fiction class. Här kommer lite ord:

It was a sad day. They said it was a normal child. I doubted it. They said it was an all-limbs one, a real cracker, a sweet smelling, and toothy smiling baby. OK, the teeth might not be normal but you cannot ask for everything these days. All pinups, prostitutes, pimps and peacocks came running down the stairs. I could swear that the steps became as smooth as the baby’s ass. It was a flood of people. They made their way on carts, busses, cats and whatever they could scrape together. Our little theatre was London’s pilgrimage of the week. They came through the doors, the windows and down the chimney. Through the floorboards I could see twisted fingers of people desperate to get through. They would have pressed their flesh through the stone if it hadn’t been illegalized a few years earlier. Even ravens, half frogs and crack foxes tried to push their way into the small room. The whole house was as packed as Christmas Day shopping. It was a corpse covered in ants, worms and beetles. Everyone laughed and admired the baby who smiled back to them like he was Jesus himself. If he would have farted they took it as a symphony. If he would have burped it would have been classified as an opera.

     I sighed and tried people to move out of the way. I and my little wheel board needed floor space pronto. I couldn’t breathe. As I was pressing my way through the crowd Dave the accordion was pressing his knees together and played a little waltz in pure excitement for the boy. When Dave saw me he stopped and grinned.

Guldbraxer

2 March, 2011

Från Ida Sjöstedts vårkollektion 2011. Läckert värre.